Vanliga frågor (och svar!)

Enligt SCB (2015) var antalet uppdrag i kommunerna 60 600 stycken och de valda/anställda politikerna bara 36 800 personer. Ett underskott på 23 800 personer alltså. I landstingen var uppdragen drygt 7 000 fördelat på drygt 4 400 personer. Ett underskott på 2 600 personer. SCB hittade mer än 1 000 valda politiker i Sveriges kommuner som satt på så många som 4 stolar eller fler. Det finns även en överlappning mellan landsting och kommuner vilket innebär att cirka 2 800 politiker uppbär uppdrag i bägge.

Redan 2015 saknades alltså 27 800 personer i vårt politiska system och allt sedan dess hör vi om mer avhopp.

Att bara värva personer från den knappt halva procenten av landets invånare som är tillräckligt intresserade av att göra det under ledning av något av de toppstyrda partierna vi har idag är att använda en alldeles för liten rekryteringsbas.

Det här har som konsekvens att du som tycker att du har intresse och kompetens kan själv söka någon av de här positionerna. Du väljs direkt av väljarna för en fyraårsperiod och behöver inte styras av någon partitopp. Du ansvarar istället direkt inför väljarna. Systemet kallas demokrati. Det betyder bland annat att du byts ut om du inte levererar.

Du kampanjar på det sätt du finner lämpligast. Själv eller tillsammans med andra, på gator och torg eller på Facebook. Väljarna skriver Folkstyret och ditt namn på en blank valsedel. Senast fredagen före nästa val behöver du anmäla ditt medgivande till kandidatur genom att skicka in en blankett till länsstyrelsen där du bor.

Kort svar:

Jodå. Bara man vet vilken politik man egentligen röstar på.

Långt svar:

Det är sant att de stora partierna gör positionsförflyttningar i många frågor för att få röster från medianväljarna. Det är tydligt att vad vi än röstar på så kommer försvaret, polisen och vården få lite mer slantar. Det finns dock hjärtefrågor som man inte ändrar sig på. Det gör att vi lite förenklat i valet kan betrakta dem som “enfrågepartier”.

Bakom Socialdemokraterna står som bekant LO. De satsar, enligt egen uppgift, 30 miljoner i årets valrörelse på en Socialdemokratisk vinst. I utbyte vill de efter valet av en Socialdemokratisk regering ha satsningar på 70 miljarder kronor som gynnar deras 1,5 miljoner medlemmar. De vill också att deras medlemmar ska få en bättre pensionsuppgörelse med 70 procent av sin lön livet ut när de går i pension.

(https://www.aftonbladet.se/nyheter/a/jPBWAo/lo-satsar-30-miljoner-pa-att-hjalpa-lofven–men-staller-krav)

Allianspartierna har förstås på sin kant ett visst utbyte av personal, idéer och andra resurser med det privata näringslivets organisationer. Ett av Alliansens besked är att de kommer lägga ner den impopulära arbetsförmedlingen och istället lämna över uppgiften att förmedla jobb till privata bemanningsföretag. För denna arbetsförmedling ska bemanningsföretagen få skattefinansierad ersättning. Bakom det här förslaget ligger Bemanningsföretagen och Almega som är en arbetsgivarorganisation under Svenskt Näringsliv.

(https://www.almega.se/2017/03/almegas-proposition-en-resultatstyrd-arbetsformedling-for-starkt-kompetensforsorjning/)

De här frågorna är förstås så viktiga att de förtjänar att tas upp var för sig för väljarna att ta ställning till. En kostsam pensionsuppgörelse som säkert många har en åsikt om och välfärdssatsningar för många miljarder eller en ny skattefinansierad privat arbetsförmedlingsmarknad. I den frågan kan det också finnas de som vill tänka lite extra över om ifall arrangemanget inte ger arbetsgivarsidan ett lite väl ensidigt inflytande över vår framtida arbetsmarknad, dess villkor och anställningsformer genom att organisationer knutna till de själva utför jobbet.
När de här partierna vänder sig till oss med sina olika medianväljaranpassade budskap om en bättre fungerande polis, äldre- och sjukvård, är det för att samla röster för att genomföra något av dessa förslag.

Med Folkstyret är medianväljaren den verklige huvudmannen*. Inga frågor används som medianväljar-bete för att genomföra någon politik för en annan verklig huvudman. Varje fråga tas var för sig.

* “Den verklige huvudmannen” är ett juridiskt begrepp. Bolagsverket förklarar det så här: “En verklig huvudman är den eller de personer som ytterst äger eller kontrollerar exempelvis ett företag eller en förening. En verklig huvudman kan också vara den eller de personer som tjänar på att någon annan agerar åt dem.”

Kort svar:

Jo, men inte bara.

Längre svar:

Varje gång något ska voteras om frågar Folkstyret ett representativt urval vad de tycker om det.
Man svarar på en femgradig skala. Med vilken teknik man svarar är inte så väsentligt egentligen förutom att det ska vara säkert.
De som blir utvalda att svara blir utvalda med slumpens hjälp. Det är det enda sättet att på ett vetenskapligt sätt få veta vad den normala åsikten, den allmänna opinionen, i frågan är.

För att det ska bli rätt (legitimt) kan man inte bara vända sig till de som har laddat ner en app. Alla ska ha lika stor chans att bli tillfrågade. Det kan man bara med slumpvisa urval.

Det finns partier som vill basera sin verksamhet på röstningar via appar. Problemet är då att de, i bästa fall, bara får reda på vad bara de som använder appen tycker. Det är alltså en grupp som vilket parti som helst annars företräder och vars åsikter man alltså inte kan påstå är representativt för befolkningen.

Folkstyret som mäter den verkliga opinionen bland de som är underställda de politiska besluten kan tvärtemot, med all rätt, hävda att de verkligen representerar dessa.

Det är kanske roligt och praktiskt att kunna rösta med en app. Det är också kul att kunna påverka med sitt engagemang. Men det säger tyvärr inget om vad “folket” tycker och har alltså inte så mycket med demokrati att göra.

Kort svar:

Kanske.

Långt svar:

Två kriterier måste var uppfyllda. Det första är att du tillhör det geografiska område där beslutet ska gälla. Det andra är att du blir utvald av slumpen.
Eftersom demokrati ytterst är en legitimeringsprincip siktar Folkstyret på den största legitimiteten.
Den största legitimiteten får man om man kan visa precis vad den grupp som är underställd det politiska beslutet anser om beslutet. Det får man inte om fler som är intresserade av beslutet bestämmer sig för att rösta själva. Ett sådan svar betyder inte mer än det svar man får från vilket annat parti som helst.

Men även om du bara blir tillfrågad ibland så spelar det faktiskt ingen roll. Så här står det i partiprogrammet:
“…så här fungerar det representativa urvalet: Du är förvisso helt unik som individ. Men just din åsikt i en specifik sakfråga delar du med en grupp andra i samhället. När man frågar ett representativt urval är den gruppen som tycker precis som du i den frågan proportionellt sätt lika stor som den skulle vara om man frågat hela befolkningen. Inklusive dig. Du kan alltså vara säker på att, även om kanske inte just du som individ har blivit tillfrågad i en sådan mätning så har, tillräckligt många personer som tycker precis som du i den frågan blivit tillfrågade. De har fått påverka resultatet av undersökningen i precis proportionell utsträckning. Man har, bara för mätningens skull, låtit slumpen skapa en befolkning i miniatyr som har fått svara på vad alla i hela befolkningen tycker.”

Se det som att du får ledigt ibland och att andra gör ditt jobb åt dig. Man ska ju ha ett liv också och inte hålla på och rösta jämt…

Alla partier som har minst en presumtiv väljare behövs och det finns ingen anledning att tro att en majoritet en dag kommer rösta på Folkstyret. Det var länge sedan ett parti fick mer än 50% av rösterna. Det skulle förutsätta att alla andra partier skulle prestera orimligt dåligt eller att människor helt skulle sluta ha annat än statistiskt normala uppfattningar i vissa frågor. 1,5 miljoner svenskar är exempelvis medlemmar i LO som genom Socialdemokraterna arbetar för att ge dessa medlemmar olika förmåner. Dessa medlemmar kommer alltid ha en rationell anledning att rösta på Socialdemokraterna som kan företräda dem bättre än vad den statistiskt normala medborgaren har anledning att göra. De medborgare som, mer än något annat, vill se en strängare migrations- och integrationspolitik än den statistiskt normala medborgaren kommer att ha en rationell orsak att vilja rösta på SD eller ett liknande parti. Det kommer rimligtvis även fortsättningsvis finnas partier som är mer företagarvänliga, mer feministiska, positivare till EU, miljöengagerade o.s.v. än den statistiskt normala medborgaren.

Kort svar:

Folkstyret är ett virtuellt parti. Det finns ingen traditionell organisation med intern politikutveckling som kan hindra partiet att representera de som är underställda de politiska besluten. De som representerar Folkstyret har i övrigt en grundlagsskyddad rätt att bilda föreningar eller organisera sitt arbete som de finner bäst för att fullfölja sitt uppdrag eller sprida information om verksamheten i valrörelser och liknande.

Det blir alltid ett svarsbortfall när man gör en opinionsmätning en håller en folkomröstning eller ett val. Även när riksdagen ska votera händer det att ungefär 20% av ledamöterna inte är närvarande. I riksdagsvalet 2014 var det 14% av de röstberättigade medborgarna som inte röstade. Normalt anser forskarna att de som inte röstar eller svarar på enkäter tycker ungefär som de som svarar eller röstar gör. Det finns en röstningskalkyl som brukar användas när man rationellt vill förklara hur sannolikt det är att någon kommer rösta. Enligt den är det viktigt att den röst man har kan påverka. Den som blir utvald av slumpen att delta i en undersökning är kanske en av tusen istället för en av 7,5 miljoner och har alltså mycket större (7 500 gånger större) rationell anledning att svara. Den som trots det ändå inte svarar är nog helt enkelt inte alls intresserad och kommer inte svara hur än frågan ställs. En anledning att rimligen kunna förvänta sig ett mindre svarsbortfall i en Folkstyret-votering är att man får bilda sig en uppfattning och svara direkt i en sakfråga och inte behöver översätta hela sin världsbild till något så grovt och abstrakt som partisympatier.

Ja. Varje gång det görs ett representativt urval och frågor skickas ut får respondenterna även frågan om de själva har något förslag de vill lämna, eller om de vill ställa sig bakom någon annans förslag. (Inkomna förlag publiceras offentligt, utan att röja inlämnarens identitet, i en lista.) Förslag tas från listan i popularitetsordning och omvandlas till folkmotioner. Det här gör att vi kommer närmare ett av målen i demokratikriterierna: Kontroll över dagordningen.

Kort svar:

Riksdagsarbetet regleras i lag. I övrigt förväntas de vara med och göra om medborgarförslag till folkmotioner och arbeta för transparens och demokratisering.

De medborgare som inte känner sig delaktiga kan vilja uttrycka sin egen åsikt i sakfrågor i hopp om att få påverka. Att ställa krav på folkomröstningar ligger nära till hands eftersom det redan finns som möjliga säkerhetsventiler i vårt representativa system när de valda känner att de behöver rådfråga medborgarna.

Att ha folkomröstningar i varje fråga, via en app eller webbsida, kräver ett system som klarar av flera miljoner röstningar varje dag. Det kräver av oss medborgare att vi sätter oss in tillräckligt i varje fråga vi ska votera om. Det innebär en kraftansträngning som är svår att kombinera med ett arbete, föräldraskap och en självförverkligande fritid. Ett sådant system kan i praktiken göra oss till ständigt röstande slavar istället för att ge oss friheten att leva våra liv som vi finner det bäst.

Informerade opinionsmätningar, Folkstyrets modell, är bättre eftersom vi alla delar på jobbet och eftersom varje representativt urval av medborgare väljs med slump behöver vi inte svara (eller votera om ni så vill) så ofta. Istället får vi, med kanske ett par års mellanrum, en fråga vi kan sätta oss in i och bli ambassadör för.

Statsvetaren James S Fishkin från Stanford universitetet har i ”När folket talar” redogjort för sina experiment med deliberativa opinionsundersökningar. Han har gjort en intressant figur med axlarna deliberation och deltagande som vi kan anpassa till våra aktuella förhållanden. I vår har vi två axlar där den horisontella är representativitetsaxeln. Längst till vänster på denna axel är maximal politisk jämlikhet, vilket motsvarar antingen alla i befolkningen eller ett representativt urval och längs till höger är en, på vilka andra kriterier som helst, utvald grupp.

På den vertikala axeln finns längst ner en rå, allmän och fullständigt speglad opinion som är helt obildad och inte fått tänka efter alls och högst upp finns en filtrerad, förvrängd, förädlad eller korrumperad, opinion. I det här diagrammet kan vi lägga in olika metoder för att institutionalisera allmän opinion.

Någonstans i den övre vänstra kvadranten kan vi placera en folkomröstning. Den omfattar alla och svaret är färgat av mycket lobbying, reklam- och påverkanskampanjer, spinning och sanna och falska hot, rena lögner och löften om vart annat. Dessutom används den av många som en möjlighet att protestera mot det politiska etablissemanget. Den politiska jämlikheten är alltså ganska hög men resultatet speglar inte opinionen så bra. Den blir förvrängd.

I den övre högra kvadranten finns exempelvis vårt eget parlament. De visar även den en vrångbild av den allmänna opinionen som är påverkad av en massa andra saker. Dessutom är det en grupp som är utvald baserat på medlemskap i politiska partier vilket inte är något som kännetecknar allmänheten.

I den nedre högra kvadranten hamnar exempelvis en opinionsundersökning i en självrekryterad panel. Åsikterna kan vara råa, utan eftertanke och helt speglade men gruppen är inte representativ.

Den nedre västra kvadranten finns den råa, speglade och helt ogenomtänkta opinionen med maximal politisk jämlikhet.

Den politiska jämlikheten vill vi ha. Den hör till ett av våra demokratikriterier och är legitimitetsskapande. Därför ska vi hålla oss allra längst ut till vänster i det tänkta koordinatsystem vi har framför oss. En helt ogenomtänkt opinion där de som bestämmer inte har tänkt igenom konsekvenserna vill vi inte ha. Alltså vill vi inte vara längst ner. Förvrängda eller korrumperade åsikter vill vi förstås inte heller ha för de är inte legitima. Den mesta legitimiteten kommer ligga längst till vänster i mitten. Det skapar vi med en opinionsmätning i ett representativt urval med tillräckligt med betänketid, information om förslaget, bakgrunden och de konsekvenser de olika alternativen sannolikt får.

Frågorna i undersökningarna är alltid hur man ställer sig till den aktuella propositionen eller motionen. Det är samma som riksdagen har att ta ställning till.

Kort svar:

Det bestämmer talmannen precis som vanligt (enligt svensk lag).

Långt svar:

Om en ny regering ska bildas håller riksdagens talman enskilda överläggningar med partiledarna. Därefter föreslår talmannen vem som ska utses till statsminister och riksdagen röstar om förslaget. Just nu har inte Folkstyret någon partiledare. Folkstyrets förste partiledare blir den person som får flest röster (sitt namn skrivet) i ett allmänt val med Folkstyrets valsedlar. Efter det kan partiledare bytas och utses genom val mellan olika kandidater. Ett representativt urval av befolkningen avgör som vanligt.

Redan på 1950-talet, optimismens stora årtionde, spekulerades i att låta rättvisa maskiner fatta de stora besluten i samhället. Naturligtvis kommer AI i framtiden ha sin plats i många skilda sektorer. Den slumpmekanism som väljer ut det representativa urvalet kan sägas vara en mycket enkel form av artificiell intelligens så till del är Folkstyret en del av det. I övrigt får man nog se framtiden an och hantera det vartefter det uppstår. Varje generation behöver som sagt erövra och implementera demokratin på bästa sätt i sin tid och med sina förutsättningar.