Skip to main content

På bilden: Gustav V och Hjalmar Branting.

Den 17: december 2018, efter nästa riksdagsval, fyller den svenska demokratin 100 år.
Följ nedräkningen till den stora dagen på vår snabbfaktasida här!

Men vad var det egentligen som hände vid den här tiden för precis hundra år sedan?

Det här är en spännande historia…

 

För att vi ska kunna hänga med ordentligt börjar berättelsen i det här blogginlägget redan i början på:

1917

Nöden var svår bland folket i Sverige även fast vi höll oss neutrala och inte var direkt indragna i världskriget. Februarirevolutionen i Ryssland hade sänt politiska chockvågor in i Sverige då Tsar Nikolaj den 2:e avsatts och ryska socialister och liberaler bildat en provisorisk regering.
Revolutionen fick under inga omständigheter sprida sig till Sverige som vid den här tiden var en absolut monarki under Gustav V.

Socialdemokraterna, som ju dessutom hade krav på att införa republik, hade ledda av Hjalmar Branting vid den här tiden lätt att organisera demonstrationer för lika rösträtt bland medborgarna i hungerkravallerna. Vid den här tiden hade bara män rösträtt och för dem var dessutom röstvikten graderad efter inkomst.
Varken kungen eller borgarna ville för allt i världen ha något man tyckte var demokrati och pöbelvälde. Allmän och lika rösträtt var ett hot mot både borgarna och monarkin. Kungen hade inte för avsikt att införa någon parlamentarism och makthavare på alla nivåer i den tidens elit ville förstås behålla status quo.

Gustav V kände att det var hög tid att stämma i bäcken. För att lugna de oroliga borgarna och i förhoppningen att inte de stundande första Majdemonstrationerna skulle rulla igång samma fullskaliga revolution som i Ryssland headhuntade kungen Carl Swartz (politisk spelare, snusfabrikör, rik som ett troll och före detta finansminister) från Norrköping och placerade honom som statsminister i det Nationella partiet i den första kammaren den 30:e Mars 1917. Det var ett lyckosamt drag.

Carl Swartz förhandlade med Socialdemokraterna och kom fram till en uppgörelse som innebar att de ansvarade för att hålla ordning på första Majdemonstrationerna samtidigt som Swartz höll undan de skyddskårer som borgarna bildat för att kunna slå ner upproren.

Det är nu i April som Lenin (Vladimir Iljitj Uljanov) reser från sin landsflykt i Schweiz tillbaka till Ryssland. På vägen passerar han Sverige och gör sitt beryktade besök på PUB vid Hötorget där han köper en kostym.
(De svenska Socialdemokraterna har vid den här tiden en djup konflikt med de som brutit sig ur partiet och bildat det kommunistiska parti som senare ska komma att bli Vänsterpartiet. Motsättningarna är så stora att Socialdemokraten och sjöofficeren Erik Palmstierna, som senare kommer sjöförsvarsminister, faktiskt föreslår att man borde passa på att skjuta Lenin nu när man har chansen. Mordplanerna avstyrs dock av Hjalmar Branting.)

Den 20:e September 1917 hölls andrakammarvalet som gav Socialdemokraterna och det Liberala samlingspartiet majoritet. Det gick alltså precis så illa som man kunde vänta sig för kungen under de rådande omständigheterna med hungersnöd och vänstervindar.

Det här gav Gustav V stora bekymmer. Både Liberalerna och Socialisterna var antirojalistiska. Socialdemokraterna som hade blivit största parti med 31.1 % ville inte ens sitta i en regering. De ville störta kungen och starta en socialistisk revolution.

Den politiske spelaren Swartz smidde då en listig plan. Med sig hade han högermannen och regeringskollegan Arvid Lindman. Planen gick ut på att Kungen skulle låta Liberalernas partiledare Nils Edén bilda regering på villkoret att han höll de revolutionsbenägna socialdemokraterna utanför. Det verkade som ett helt rimligt krav på den här tiden. Ett slags “Decemberöverenskommelse” på sätt och vis. Nils Edén skulle, om planen fungerade, vägra att gå med på detta och erbjudandet skulle sedan Gustav V kunna skicka tillbaka till Swartz. Swartz skulle sedan lägga fram ett förslag med kvinnlig rösträtt för att blidka folket och sedan kunna fortsätta regera med Kungens beskydd.

Att ge kvinnor rösträtt ansågs av etablissemanget på den här tiden inte vara en så stor sak egentligen. Det var en eftergift man kunde tänka sig att göra. Man tyckte mest att kvinnlig rösträtt var onödigt och omständligt. Kvinnorna, tänkte man, skulle ju ändå bara rösta som sina män så vad var vitsen?

Kungen satte planen i verket och upplöste regeringen Swartz. Liberalen Nils Edén, rakryggad och demokratiskt sinnad historieprofessor och expert i statsrätt från Piteå, accepterade mycket riktigt inte villkoret att inte gå i koalition med Socialdemokraterna. Så långt gick allting enligt plan. Arvid Lindman hade dock tänkt att han var smartare än Swartz och hade själv pratat ihop sig med Kungen om en ändring i planen. Kungen skulle istället för att släppa fram Swartz ge den moderat-liberale talmannen Johan Widén uppdraget att bilda regering. Denne skulle enligt planen misslyckas med detta och först efter det skulle statsministerposten ges tillbaka till Swartz. Man kan förmoda att denna manöver skulle rädda riket från röstande kvinnor. Ingen lyckad strategi skulle det visa sig.

Johan Widén, som kanske skulle visa sig vara liberalare än både Kungen och Arvid Lindman trott, satsade i sin tur på en bred regeringskoalition. Han lyckades dessutom få Gustav V att gå med på att godkänna en författningsutredning om allmän och lika rösträtt. Widén var nära att lyckas med sin breda koalition men eftersom det aldrig var avsikten att han skulle göra det satte sig nu alla betydande högerpartister på tvären. Ingen av dem ville vara med. En av Swartz’s söner drogs samtidigt in i en av tidens stora skandaler med svarthandel, känsligt i tider med ransonering, vilket stänkte av sig på den avgångna regeringschefen.

Detta lämnade plötsligt Liberalernas Nils Edén ensam kvar på spelbrädet. Arvid Lindmans strategiska geni hade visat sig lämna en del i övrigt att önska.

Den 19:e Oktober lämnade så Gustav V över statsministerposten till Liberalernas Nils Edén som i koalition med de motvilliga Socialdemokraterna bildade regering. Nils Edén hade också sett till att avkräva ett löfte av Gustav V att denne inte ska ställa sig i vägen för några propositioner gällande rösträtten. Som hotbilden såg ut från världen omkring kände Kungen att han inte så mycket att välja på.

Nu börjar också pressen kännas från den Ryska Oktoberrevolutionen som Lenin var en av ledarna för. Nu pratas det kanske inte så mycket om kostymen han köpt på PUB utan om Stormningen av Vinterpalatset.

1918

Det var nog ingen dans på rosor i Nils Edéns regering. Socialdemokraterna ville fortfarande genomdriva en revolution och Edén hade påtvingat Branting en roll som finansminister i regeringen. Nu var tid att sansa sig.

Under hela 1918 ritas den politiska Europakartan om. Finland förklaras självständiga och drabbas av inbördeskrig. Gustav V skickar svenska trupper till Åland där de motar bort både ryska och finska soldater. Baltländerna och en hel drös med andra länder utropar sin självständighet och erkänner varandra om vart annat.

I Januari avgick Branting från finansministerposten av ren utmattning. Edén och Branting har dock fått ihop en proposition om rösträtt som röstas igenom i andra kammaren men i den första kammaren tar det stopp.

Europa svämmas över av tusentals amerikanska soldater. Tyskarna bombarderar Paris med jättekanonen Tjocka Bertha. Spanska sjukan, som bara i Sverige ska komma att skörda 38 000 dödsoffer bryter ut Malmö.

Den 30:e Oktober hålls en extra riksdag för att statstjänstemännen har börjat marschera i demonstrationer gällande sina dyrtidstillägg. Nils Edén tar chansen under den extra riksdagen och lyckas få till ett principiellt rösträttsbeslut.

Branting sattes som ordförande i ett utskott som skulle förhandla sig fram till ett sista rösträttsförslag. På andra sidan förhandlingsbordet satt bland andra en spelare ni nu har lärt känna: Carl Swartz.

Branting gör en del eftergifter för att tillfredsställa högerns krav. I efterhand framställs det som enklare åtgärder mest för att inte någon högerledare ska tappa ansiktet. För att få rösta fanns vid den här tiden ett antal villkor som skulle uppfyllas förutom att man skulle ha uppnått en viss ålder. Man fick exempelvis inte vara satt i konkurs, vara omhändertagen av fattigvården etc. Om man var man skulle man skulle man ha fullgjort värnplikt.

Branting går med på att i förslaget höja rösträttsåldern och koppla rösträtten till att man även betalat kommunalskatt.
Carl Swartz och de andra högerrepresentanterna, nu även hårt ansatta av bland andra bankdirektören Marcus Wallenberg, tog Hjalmar Branting i hand.
(Wallenberg var inte heller han någon större beundrare av demokratiska principer men han visste att han inte ville ha någon revolution.)

Den 9:de November blev det så revolution även i Tyskland. Två dagar senare, och efter 9 miljoner döda, läggs så det som skulle bli det första världskriget ner och Tyskland kapitulerar. Gustav V hade haft bättre dagar.

Tisdagen den 17 december 1918 fattades så beslutet om allmän och lika rösträtt i Sverige. 1919 och 1921 hölls så de lagtima riksdagar som befäste den grundlagsändring som gjorde att Sverige kunde hålla sitt första demokratiska andrakammarval 1921.

De hundra år som snart gått sedan dess har demokratin förstå utvecklats lite ytterligare.
Folkstyret tycker att demokratin kan utvecklas lite till!
Läs om detta på vår snabbfaktasida och följ nedräkningen till 100-årsdagen!

Massor med saker har förstås utelämnats för att det ska bli en lagom lång text. Förhoppningsvis har inget riktigt väsentligt utelämnats. Själv är jag, precis som du, för ung för att ha bevittnat något av det här på egen hand. Därför har jag varit tvungen att förlita mig till andra källor som jag hoppas är tillförlitliga. Här är de:

Micke Ströberg

Bloggar här på Folkstyret om hur och varför vi ska demokratisera det svenska samhället. Vill du läsa mer om mig och vem jag är kan du göra det på sidan om källkritik. Vill du skicka mig ett mail för att fråga något kan du göra det på micke.stroberg@folkstyret.se