Skip to main content

Vi har levt med den så länge. Varför är det ingen som gör något åt klyftan mellan stad och land?
Varför kan den här klyftan över huvud taget bara ses från en utsugen och övergiven landsbygd?

Svaret kan finnas i hur vårt politiska system har varit organiserat. Sverige är som bekant en partidemokrati. De enda vi haft att välja på, i de enda val vi haft, är partierna och de företrädare som partierna har valt ut bland sina medlemmar. De politiska karriärerna i partierna har dessutom stått i betydande proportion till konformismen mot den egna partitoppen där makten varit koncentrerad.

Det här är en av de mekanismer som gjort politisk makt upphöjd och centraliserad. Maktens perspektiv på medborgarna och platserna där de bor har blivit ”utåt” och ”nedåt”. Klyftan mellan stad och land kan ses som en klyfta mellan de styrande och de styrda. Avståndet mellan de styrande och de styrda kan mätas i såväl pengar, som i social tillhörighet som i kilometer. Statsvetare kan kalla denna konfliktdimension för “Centrum-periferi-dimensionen”. Den ena extremen är en maktkoncentration till en central statsmakt som slagit över i ämbetsmannavälde. Den andra extremen utgörs av anarkismens extrema decentralism och det principiella motståndet mot statlig överhöghet. Men en fungerande demokrati är aldrig extrem.

En fungerande demokrati är av naturen decentraliserad och inkluderande. Genom subsidiaritetsprincipen ska besluten fattas så nära de som är underställda de politiska besluten som möjligt. Helst av medborgarna själva. Men de rikstäckande politiska partierna tar inte ståndpunkter som gynnar decentraliserade intressen för de har inte det perspektivet. De ståndpunkterna gynnar inte dem som organisationer. Det som kännetecknar politiska partier är inte att de är demokratiska organisationer, det är att de är utpräglade maktorganisationer.

Riksdagsledamöter från alla landsändar voterar lydigt i riksdagen som de blir tillsagda av sina respektive kanslier. De som tillhör de de politiska partiernas kommunala organisationer uppger själva att de i första hand uppfattar sig som representanter för sina partier. Inte som representanter för sin hembygd eller de människor som bor där.

Det behövs istället en demokratirörelse för att lösa detta. Bara en demokratirörelse kan hävda det lokala oberoendet från det centrala styret.

Att det grundlagsstadgade kommunala självstyret är en chimär konstaterade Nicklas Berggren, Nils Karlsson och Joakim Nergelius i slutsatsen av sitt forskningsprojekt ”Demokrati och konstitutionalism” 2001.
De fann att kommunerna ”i hög grad reducerats till att bli statliga förvaltningsmyndigheter” då ungefär 80 procent av kommunernas verksamhet utgörs av sådant som de blivit ålagda av staten att utföra och att ”riksdagen vid ett flertal tillfällen har förbehållit sig rätten att lägga sig i mer principiellt viktiga delar i den lokala självstyrelsen.”

De mekanismer som ligger bakom är inbyggda i det hierarkiska sätt de etablerade politiska partierna är organiserade. Det finns i deras DNA.
Vi kan se det i hur en stor del av de kommunala partistöden som partierna plockar ut från kommunernas skattebetalare skickas till partiernas centralorganisationer.
Vi ser det i hur de har valt att ha kommunal-, landstings- och riksdagsval på samma dag vilket gör att de rikstäckande partierna får stora fördelar av att den nationella valrörelsen ges mest uppmärksamhet i media.

SVT uppger att de åtta riksdagspartierna kommer spendera cirka 340 miljoner kronor på reklam i valrörelsen 2018. Den som har ett kommunalt uppdrag för socialdemokraterna exempelvis är säkert tacksam att bara de använder 100 miljoner på reklam för att den ska säkra sin plats i det kommunala styret.

Kommande val, som partierna går till för att få makt, bör vi medborgare gå till för att få mer demokrati. Klyftan mellan stad och land måste väljas bort och det är vi väljare som måste göra det genom att vi röstar på oss själva.
Kasta inte bort din röst. Behåll den genom att skriva Folkstyret på din valsedel.

Demokrati är något vi väljer.

Micke Ströberg

Bloggar här på Folkstyret om hur och varför vi ska demokratisera det svenska samhället. Vill du läsa mer om mig och vem jag är kan du göra det på sidan om källkritik. Vill du skicka mig ett mail för att fråga något kan du göra det på micke.stroberg@folkstyret.se