En möjlighet eller ett hot för de politiska partierna?
Partierna sitter nu med ett år kvar till nästa val med pannorna i djupa veck för att komma på hur de ska ta väljare från varandra genom smarta positionsförflyttningar och briljanta vallöften. Det stora slaget om de som går till vallokalerna.
Om vi backar tillbaka först kan vi börja med att studera valresultatet från riksdagsvalet 2014 på ett annorlunda sätt. Om man laddar ner hela Exceldokumentet från SCBs webbsida och summerar alltihop kan man nämligen få en lite annan bild av läget än den man är van vid.
Längst ut till höger hittar vi några som av naturliga skäl inte fick någon representation i riksdagen efter valet 2014.
De röstberättigade som inte röstade, de som lade ogiltiga röster och de som röstade blankt.
(KD kommer i det här diagrammet under riksdagsspärren på 4% men de kom som bekant över gränsen när man räknade bort de som inte röstat, liksom de övriga partierna fick större andelar. F! ingår i Övriga)
Anledningen till att vi tittar på resultatet på det här viset är att vi ska intressera oss för, det vi med tanke på staplarnas höjd, lite provocerande kan kalla; “det tredje största partiet” i valet 2014.
De senaste valen på 2000-talet ligger andelen som av olika anledningar väljer att inte rösta ganska stabilt på 15%-nivån. Gruppen är förhållandevis outforskad ställt i relation till det stora intresse som finns för annan valforskning. Det man har väldigt bra koll på är vad som generellt skiljer de icke röstande som grupp från de röstande som grupp när det gäller annat som man har varit duktig att samla statistik om. Som kön, inkomster, vart de bor, i vilket land de (eller deras föräldrar) är födda, socialgrupp, utbildning o.s.v.
Därför kan man ibland få höra sympatiska och bra förslag på särskilda punktinsatser mot hela grupper som ensamstående, lågutbildade, utrikes födda och arbetslösa exempelvis då man har kunnat se en korrelation mellan de faktorerna och lägre valdeltagande.
Att rösta är mer av en social handling än en rationell handling.
En anledning till att avstå från att rösta kan vara att de som tänker strikt rationellt tar fasta på att sannolikheten att deras röst ska påverka utfallet i ett val är obefintlig. Kostnaden (tid och energi) att rösta överstiger vida den nytta det kan innebära för den som röstar. Det här är Anthony Downs klassiska ekonomiska teori. Det finns saker som väger för att rösta också. Som att rösta är en del av den sociala normen (en faktor som alltså påverkar gruppen ensamstående i mindre grad eftersom de har ett mindre socialt tryck på sig). När ungdomar flyttar hemifrån så slutar de rösta och när de flyttar ihop så börjar de rösta igen. Att rösta är en social handling. Skolor och media beskriver det som en plikt att rösta för att rösthandlingen ska bevara demokratin och då representanter för de politiska partierna tillfrågas får man ofta svaret att så många som möjligt ska gå och rösta, även om de inte avser att rösta på just det partiet de själva företräder. Ju fler som röstar, desto större legitimitet får nämligen det politiska systemet som de företräder.
De som väljer att inte rösta kallas ofta soffliggare. Det antyder att den röstberättigade inte är intresserad av politik och kanske främst helt enkelt är för lat för att kliva ur sin soffa och göra den där demokratiska plikten som faller på oss alla. Men är det hela sanningen?
Vilka är de politiskt intresserade icke-röstarna?
Kalle Eskilsson vid Lunds universitets statsvetenskapliga institution har valt att göra en studie med det passande namnet “Valet att inte rösta – Vad motiverar politiskt intresserade personer att inte rösta?”
Det visar sig att 32,6% i gruppen som inte röstar är mycket eller ganska intresserade av politik. Kan jämföras med de 41% i den röstande gruppen som inte är intresserade av politik. Eftersom gruppen som röstar är mycket större betyder det att de flesta som inte är intresserade av politik röstar i alla fall.
En tredjedel av de 15% som väljer att inte rösta är alltså politiskt intresserade. Om man drar bort de som inte kunde rösta på grund av praktiska förhinder som plötslig sjukdom eller annat blir det ändå en grupp på cirka 3,75% som nästan på egen hand skulle kunna komma in i riksdagen och till och med bli vågmästare mellan de två, eller kanske tre, block som verkar kunna bestå eller uppstå före (eller efter) nästa val om någon kunde locka dessa potentiella väljare till valurnorna.
När de här personerna själva får placera ut sig på en höger – vänsterskala visar det sig att den normala ståndpunkten i gruppen hamnar bara lite till höger om mitten. Det betyder att de ligger lite till vänster, och närmare mitten, än de som faktiskt kom iväg och röstade. De politiskt intresserade icke-röstarna visar sig även vara mer intresserade av lokalsamhället, mer intresserade av både samhällsprogram och nyhetsprogram på TV. Det är alltså inga som kan sorteras i en “basket of deplorables” eller är medborgare som har så extrema åsikter att de faller av någon av kanterna på den politiska höger – vänsterskalan.
När Kalle Eskilsson analyserar svar från den här gruppen på frågan varför de inte röstade kunde svaren delas in i dessa kategorier som du kan se i grafiken (jag har dristat mig till att förtydliga en del benämningar):
Respondenterna hade alltså en eller flera av dessa anledningar till att välja att inte rösta. I studien finns gott om intressanta citat från intervjuer med några av dem.
De som inte röstar på grund av de politiska aktörerna.
Under “de politiska aktörerna” och “dålig prestation” finns en motvilja mot att med sin röst skänka stöd till en politikerkår som man anser ägnar sig åt “pajkastning på sandlådenivå”, politiker som i större utsträckning prioriterar sin plats “vid köttgrytorna” än representerar medborgarna, saknar kompetens inom de områden de beslutar i och är ovilliga att fatta långsiktiga beslut som kan vara nödvändiga för samhället men som kan göra det svårt för dem att bli omvalda. Det finns ju en politisk horisont som ju som mest bara är fyra år bort. I den här kategorin finns även de som känner av det avstånd mellan medborgare och maktelit som är en del av förklaringen till uppsvinget för den auktoritära populismen. Det avståndet förklarar alltså även röstbortfall.
Under politisk “otillhörighet” finns den sjunkande partiidentifikationen och svårigheten att hitta ett parti med ett färdigkomponerat åsiktspaket med tillräckligt övervägande fördelar. Här finns även de som deltagit politiskt men blivit besvikna på hur partiet har agerat mot de ställda förväntningarna. Här finns de som har haft ett par partier att välja mellan men helt enkelt inte kunnat bestämma sig därför att de inte tycker sig kunnat få tillräckligt med underlag för att göra ett informerat val.
De som inte röstar på grund av det politiska systemet.
I den här kategorin hittar vi de som inte vill skänka legitimitet åt ett politiskt system som de inte tycker fungerar. En del vill helt enkelt försvaga det genom att inte rösta så att ett systemskifte kan förverkligas. Här finns exempelvis respondenter som inte vill rösta på partier utan sakfrågor. Det är en bred grupp som inte vill rösta av anledningar som att de tycker att för mycket makt flyttats till EU eller att valsedlarna är utformade och distribueras på ett odemokratiskt sätt. Dessutom finns de som tycker att systemet inte ger medborgarna möjlighet att påverka.
De som väljer att inte rösta eftersom det saknar betydelse kan delas upp i de som anser att det inte spelar någon roll för den förda politiken vilket parti, eller koalition av partier, som väljs att styra. De uppfattar alltså partierna som en kartell eller en elit. Här finns också slutligen den grupp som har gjort röstningskalkylen och kommit fram till att deras röst ändå inte kommer påverka vilket parti, eller konstellation av partier som kommer väljas att styra vilket gör handlingen meningslös.
Soffliggare förenen eder?
Kan vi få de politiskt intresserade soffliggarna att resa sig upp och promenera iväg till valurnorna tillsammans med oss andra den 9:e september 2018? Det kanske till och med är möjligt att det kan ligga en politisk vågmästarposition i potten för den som kan mobilisera de som inte är nöjda med hur de nuvarande politiska partierna, och hur det nuvarande politiska systemet, fungerar när det kommer till medborgerligt inflytande och representation.
Det finns ett stråk av ironi i att de medborgare som har givit upp därför att de tycker att demokratin inte fungerar och att det är meningslöst att rösta plötsligt är så många att de kan vara de som genom sin röst kan vara dem som sår ett frö till en, enligt dem, bättre fungerande demokrati i nästa val.
Det ligger även i sakens natur att överraskningar kommer från helt andra håll än de man bevakar. Ytterligare något för de etablerade partierna, de där som redan har pannorna i djupa veck, att tänka på…
Du hittar mer information om Folkstyret genom att följa den här länken eller titta på Folkstyret Play
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
