Hört talas om folkomröstningen på Internet om Vasaparkens utformning eller den representativa medborgarpanelen som på förhand fick uttala sig om ifall Älvsjövägen skulle ha en tunnel eller en korsning? Inte? Läs om de vilda demokratiexperimenten som gick alldeles för långt i Stockholm efter stadsdelsnämndsreformen.
Om stads- och kommundelarna
Älvsjö stadsdelsområde är ett av de 24 stadsdelsområden som bildades i Stockholm den första januari 1997 i den så kallade stadsdelsnämndsreformen (SDN-reformen). Det var en motreaktion mot de stora kommunsammanslagningarna mellan 1952-1974 som hade kommit att resultera i en livlig debatt om decentralisering. Först ut med att införa kommundelsnämnder, redan 1969, var Luleå kommun i Norrbotten.
Från början var det stora ansvarsområden som låg på stadsdelsnämnderna i Stockholm. Det rörde sig om den kommunala hälso- och sjukvården, stöd och service enligt LSS, grund-, förskole-, och fritidsverksamhet, bibliotek och skötsel av parker, vägar med mera.
Syftet som uppgavs för reformen var att stärka den lokala demokratin, delaktigheten i stadsdelarna och öka kvaliteten på de kommunala verksamheterna samt effektivisera dem. Att stärka demokratin i det här sammanhanget betydde att det skulle finnas politiker i nämnder ute i stads- eller kommundelarna där den kommunala verksamheten bedrevs. Ett ganska direkt svar på ett legitimt krav i decentraliseringsdebatten. Det är väl inte helt otänkbart att ytterligare en betydelsefull, men inte lika tjusig, orsak till reformen var att man från styrande håll upptäckt att centraliseringen av kommunstyret helt enkelt hade gått för långt. Man behövde representanter för partierna ute på plats för att kunna ha koll på hela kommunen med alla sina verksamheter och kunna styra dem på ett funktionellt sätt.
Argumentet att det skulle stärka demokratin kan ju annars från en medborgares synvinkel vara svårt att ta till sig. Politikerna i nämnderna väljs ju inte av oss som bor i stadsdelarna (några valsedlar till stadsdelsnämnderna har vi ju som bekant inte) utan de väljs istället av samma politiker centralt i kommunen som även beslutar om stadsdelarnas budget. Vid utnämningarna behöver de inte ta någon som helst hänsyn till hur väljarna i stadsdelen har röstat.
Vi medborgare tänker ofta på demokrati som ett sätt för oss att få inflytande. De som styr i kommunen tänker istället på demokrati som ett sätt att styra de offentliga verksamheterna. Med de styrandes demokratisyn så blir resonemanget att stadsdelsnämnderna stärker demokratin plötsligt helt logiskt.
Stadsdelarna är organiserade så att det, förutom nämnderna, finns en förvaltning som leds av en stadsdelsdirektör. I Älvsjös fall består hela organisationen idag av cirka 750 personer. De flesta av dem arbetar i förskolor, med äldre eller funktionshindrade. Det beror på att ansvaret för den lokala biblioteksverksamheten numera har flyttats till Kulturförvaltningen och att ansvaret för grundskolan flyttats till Utbildningsförvaltningen.
Om tiden
För att vi ska kunna sätta oss in i de märkliga ting som skedde i Stockholm kanske vi behöver påminna oss om de yttre omständigheter som rådde vid millennieskiftet. Demokratin var som vanligt i kris. Det finns ju alltid någon som har anledning att tycka att demokratin är i en kris och då millennieskiftet närmade sig var det de politiska partierna som var i kris. Den socialdemokratiska politikern Bengt Göransson, boende i Älvsjö och under många år talare vid valborgsmässoelden på Älvsjö gamla idrottsplats, var ordförande för den tidens demokratiutredning: En uthållig demokrati! I betänkandet han lämnade ifrån sig i februari 2000 kunde han konstatera att medlemsantalet i de politiska partierna hade halverats mellan 1970 och 1990 och att ytterligare en halvering, ett tapp på mer än en miljon medlemmar, hade skett på 1990-talet.
Demokratirådets rapport som kom senare under samma år hade titeln “Demokrati utan partier?” och i rapporten kunde man presentera en kurva över medlemstappet under 1990-talet. Kurvan var extrapolerad, vilket betydde att man fyllt på diagrammet med kommande årtal och låtit kurvan sträcka sig i samma riktning in i framtiden. Om raset skulle fortsätta i samma tempo skulle ingen svensk vara medlem i ett politiskt parti 2013. De politiska partierna skulle då helt ha utplånat sig själva.
Det här var också då vi ångade på som bäst i det som senare skulle visa sig vara den så kallade it-bubblan. På TV kunde man inte sällan se Framfabs VD Jonas Birgersson, som i folkmun kallades Bredbandsjesus, i sin karaktäristiska Helly Hansen-tröja när han berättade om allt fantastiskt som skulle komma med mer, och bredare, band. Många skakade skeptiskt på huvudet när han förklarade att vi i framtiden både skulle se film och boka tvättstugan med datorn.
Vid den här tiden kallades webbsidorna för ”hemsidor” och vi besökte dem med datorer som var anslutna med modem över telefonlinjen. En sida som den här som du besöker nu skulle säker ta ganska många minuter att ladda ner till din dator. Samtidigt omsatte Stockholms stads organisation oerhörda och ohållbara mängder papper. Man var helt enkelt tvungen att i stället gå över till databaserade system.
e-demokratin i Älvsjö
1998 begav sig stadsdelsdirektören i Älvsjö tillsammans med stadsdelens ledningsgrupp iväg till den engelska staden York på studiebesök. I York hade man nämligen utarbetat ett intressant sätt att arbeta med en representativ medborgarpanel som fick läsa på och uttala sig om de politiska förslagen. Resan inspirerade till en egen satsning i den färska stadsdelen på vad man kallade e-demokrati. Vid den här tiden var det populärt att sätta ”e-” framför allt. Som Älvsjös Stadsdelsdirektör Bertil Östberg skriver i 2000-års verksamhetsberättelse: “Förr var det ADB, sen blev det IT och nu har det blivit e”.
Försöken med e-demokrati i Älvsjö stadsdelsnämnd skulle komma att tilldra sig stor uppmärksamhet. Så pass att de till slut blev nedringda av andra stadsdelar som undrade hur de hade burit sig åt och att Älvsjös stadsdelsförvaltning även vann Stockholms stads stora kvalitetspris. Så, hur var det de bar sig åt?
En demokratiportal placerades på www.e-demokrati.alvsjo.stockholm.se. Man bestämde sig för att ta kontakt med ett representativt urval av befolkningen i Älvsjö för att se om de ville medverka i en Medborgarpanel. Resultatet blev över förväntan och snart hade man en representativ panel med 500 personer som i juni 2000 fick börja svara på enkäter. Varje frågeomgång låg ute i två veckor innan den stängdes och alla resultat publicerades på webben så att alla kunde ta del av den. Fritextsvar och kommentarer visades bara för panelen själva och publicerades offentligt först efter att de bearbetats av kommunen. Medborgarförslaget var ett sätt för medborgarna att lämna förslag till stadsdelsnämnden. Antingen via ett formulär på webbsidan eller genom att man helt enkelt skickade ett e-postmeddelande till stadsdelen. Medborgarförslagen togs upp vid nämndsammanträdena och den medborgare som ville kunde själv få göra en dragning av sitt förslag vid mötet. Från portalen kunde man från september månad även nå verktyget Insyn, som hade utvecklats på uppdrag av stadsdelen Norrmalm. Den gjorde att man kunde hitta dokumentation och protokoll från sammanträdena. (Norrmalm, som vann guldlänken i demokratiklassen 2002, var de som senare gick så långt som till att ha rådgivande folkomröstningar på nätet om bland annat Vasaparkens utformning, ett parkeringshus under Tegnérlunden och trafikplanen för Norrmalm¹). Medborgartorget var ett diskussionsforum som lanserades på portalen i oktober 2000. Det här är samma månad som den stora IT-kraschen skakar om hela ekonomin men på medborgartorget på Älvsjös webbsida höll medborgarna som bäst på att diskutera planeringen av skollokaler eftersom det var ett hett ämne då.
Det här utbrottet av e-demokrati i Älvsjö drog till sig uppmärksamhet och vid en mätning som gjordes kunde man se att Älvsjöborna själva ansåg sig kunna påverka i större utsträckning än medborgare i andra stadsdelar tyckte sig kunna göra. De upplevde sig också bättre informerade. När Felix Nolte från Örebro universitet 2002 intervjuade politiker i stadsdelsnämnden² för att ta reda på om fenomenet e-demokrati innebar/syftade till att verkligen ge ökat inflytande till medborgarna eller om det innebar/syftade till att ge ytterligare inflytande till ett fåtal politiker lutade han mot att det faktiskt gällde det första. Medborgarna upplevde verkligen att de fick mer inflytande.
Stopp för medborgarpaneler och folkomröstningar
Samtidigt drogs Älvsjös webbsida med tekniskt strul. Vissa användare kunde plötsligt inte logga in. Andra användare kastades ut ur systemet medan de fyllde i enkäten. Systemet byggdes om ett par gånger. Stadsdelen tjatade regelmässigt på webbkonsulten för att den ska få ordning på tekniken. Den som idag försöker logga in för att sjukanmäla barn i en kommunal Stockholmsskola kan känna igen sig i att kommunala verksamheter än idag kan ha svårt att upphandla och upprätthålla fungerande webbtjänster.
2002 och 2003 kom det in ett par motioner till Stockholms kommunfullmäktige med förslag på ”Medborgarkontor på internet” och ”Ökad e-demokrati”. Stockholm visade sig efter ett tag vara villiga att använda centrala resurser till att sköta hela den digitala infrastrukturen. Älvsjö stadsdelsnämnd ställde sig i ett yttrande den 15 maj 2003 positiva till att e-demokratin skulle övertas av staden och var nog glada att få slippa det tekniska krånglet och bråket med webbkonsulten. Med i lösningen från staden kom även en ny och snävare definition av e-demokrati som mer speglade kommunens demokratisyn än kommuninvånarnas. Borta var alltså de större möjligheterna till inflytande och påverkan som en gång funnits i Älvsjö och på Norrmalm. “Ökad e-demokrati” betydde alltså i praktiken att det definitivt var färdigröstat och slutpanelat i Stockholms stadsdelar. Om Felix Nolte från Örebro Universitet hade väntat till idag med att ställa sig frågan om e-demokratin innebar/syftade till att verkligen ge ökat inflytande till medborgarna eller om den innebar/syftade till att ge ytterligare inflytande till ett fåtal politiker skulle han fått ett helt annat svar än han fick den där gången år 2002.
På den vägen är det. Det blev lite tjafs mellan vissa i stadsdelarna som ville ha sina webbsidor kvar och kommunen när Stockholms stad byggde om sin webbplats men det blev till slut en central funktion. Du kan följa utvecklingen av den från 2008 och framåt på Utvecklingsbloggen.
Antalet stadsdelar i Stockholm har idag har för övrigt krympts till bara 14 och det finns idag politiska partier i stadshuset som vill krympa antalet ända ner till 5. Någon särskild webbsida för Älvsjö Stadsdel finns inte längre kvar. Det som finns är en sida med nyheter³ och liten flik på en sida som man delar med alla andra stadsdelsförvaltningar⁴. Där hittar du kontaktuppgifter, öppettider och du kan där ladda ner en verksamhetsplan och en budget som en PDF. Det finns också en länk till en presskontakt som sitter i Stadshuset.
Insyn Sverige lever kvar på en egen sida och drivs av Your Voice Network AB i Söderhamn. Det finns ett antal kommuner som är anslutna till systemet och där publicerar sina nämndhandlingar. De som inte är anslutna har ofta andra diariesystem som inte kunnat integreras med Insyn. Your Voice Network har även tjänsten medborgarförslag som används av Stockholms kommun och dess stadsdelar samt tjänsten frågepanelen som är avsedd att skapa kontakt mellan politiker och medborgare. Det finns dock ingen stadsdel som använder den.
¹ http://www.vps-55749.cloudnet.se/nyheter/norrmalm-bast-pa-it-demokrati-3183
² https://humanit.hb.se/article/view/153
³ http://www.stockholm.se/?omrade=Alvsjo
⁴ http://www.stockholm.se/OmStockholm/Forvaltningar-och-bolag/Stadsdelsforvaltningar/#listrad_Alvsjo
Folkstyret tar en paus!
Efter att ha jobbat med Folkstyret under några år så har jag bestämt mig för att lägga mitt engagemang på is tillsvidare. Man kan säga att den energi som fannsRead more…
